Kajza Degerman

Ja, det gick ju jäkla bra... Eller också inte!!

 

Eller ja, för mig gick det väl bra, som fick sitta på en Prinsessa som var både lugn och stadig även när det hettade till som mest... Cecilia fick tyvärr förhinder och kunde inte följa som planerat, så det blev bara jag och Hedda som red ut, Jag på Genua och hon på Balsas.

 

Balsas var på tårna redan från början, och när vi hunnit ca 500 meter från stallet så gjorde han ett riktigt glädjeskutt, och satte sig på arslet i ett dike. Då valde Hedda att sitta av, och försöka hjälpa Bängel-Pelle upp.

Det var väl ett smart drag, för när han krånglat sig upp på alla fyra igen så fanns ju inget för Hedda att kliva på, för att kunna sitta upp igen. (Det hade nog heller inte funkat då, eftersom han var lite för mycket på tårna)

Hon ledde honom en stund, så han fick en chans att lugna sig lite, och sen gjorde hon ett ganska vigt "skutt" upp i sadeln igen.

 

Väl uppe så kunde vi rida vidare... 50 meter senare var han igång igen, men då fick han en ordentlig reprimand av sin ryttare.

Sen gick det faktiskt riktigt bra. Vi travade runt åttan 2 varv - Första varvet pallnitade hästarna, dom såg en STOR STEN, som kaaaanske kunde vara farlig?? Men med lite övertalning slank först Basse förbi, och tätt efter honom även Genua.

Vi tog samma runda en gång till, och då reagerade ingen av hästarna på stenen.

 

Sen travade vi hemmåt. Det gick jättebra nääästan hela vägen, men när vi kommit uppför backen efter tunneln så pejlade hästarna in 2 travare som kom skrittande.

Genua tycker att travare är lite läääskiga, så den gången var det hennes tur att fåna sig. Eller. hon spände till lite extra och glodde som ett fån, men inga krumsprång iallafall.

Balsas gick och kikade på dem, han också, och precis då kommer en bil brummande och lät illa på bilvägen på andra sidan ridvägen.

Då small det. Först i Balsas bakdel, när han gjorde en rejäl bakutspark, och sen i Heddas bakdel, när hon landade framför fötterna på honom. Jag var faktiskt liiite rädd att han skulle trampa på henne, men han såg att hon satt där, så han vek av åt sidan och ställde sig en bit bort och käkade gräs. Duktig hezt.

 

Med ont lite här och där, ledde Hedda sin häst hemåt. jag satt kvar på min, glad i hågen, men vågade inte säga så mycket eftersom Hedda var på ett jäkla dåligt humör. (Undrar just varför??)

Sen, när vi kom upp mot stallet igen, så fick Basse-man syn på en liten pownie i Stora paddocken, reste sig, slet sig och galopperade hela vägen hem och in i stallet.

Och eftersom Hedda hade ont och inte kunde springa efter, så valde hon att vifta lite med armarna (och spöet som hon höll i näven) vilket resulterade i att även Genua övervägde att göra som Balsas... (Hon har STOR respekt för spön...)

Det slutade iallafall med att jag fick hoppa av min häst, övelämna den åt Hedda och springa efter den tokiga lilla Valpen... (Dagens motion kirrad iallafall)

 

Självklart fanns ju folk kvar i stallet, som hade fångat in hästen, som var till synes hel. Jag var också hel, och prinsessan var hel och ganska nöjd med den lilla uteritten. Den enda som inte var hel, var Hedda. Jäklar vad ont hon kommer ha imorrn...

Kom att tänka på, att nu har jag två syrror utan fungerande vänsterben...

 

Min vackra tös, glad och nöjd efter en lite halvtokig uteritt.

 

<3<3<3