Söndag.
Vaken och uppstigen. Blev en låååång sovmorgon idag, det behövdes nog. Igår vaknade jag ju före väckarklockan och var gaaanska pigg, vilket inte höll i sig hela dagen tyvärr. Var helt slut igår kväll och somnade strax efter 12 - och har sovit till kvart i ett idag.
Vaddå sova bort livet??
Ajja, om typ 40 minuter ska jag bege mig mot stallet. Ska ut och rida med Julia, på den röda, sura, älskade ponnyn. Hedda jobbar, så hon kunde inte följa med, innebär alltså att Harry får vara hemma idag, han också. Det är Chira som är prio ett, hon som behöver jobba.
Lånade en bild på henne från Heddas blogg:
Älskade pownie.
Tänk så himla mycket man har varit med om, när det gäller våra ridskoleponnyer. Och tänk så ruskigt gammal man känner sig, när man kan komma ihåg hur, var och när de flesta av våra älskade ponnyer anlände. Med Chira är minnena extra tydliga - Hon var ju speciell från dag 1 - Då hon inte alls såg ut som en ponny när hon kom till oss. Hon hade inte en muskel, inget fett, ingenting... Från det till att se ut som en köttbulle - Hur lyckades vi med det??
Sen alla hennes "hyss". Händelsen med Boss och grinden kommer jag aldrig glömma, och den långa rehabiliteringen efteråt. Hur jag satt i boxen med Chiras huvud i mitt knä i nästan en hel dag...
Ja, som sagt, vilka minnen man har, när man väl tänker efter.
Oavsett om de är bra eller dåliga, så älskar jag varenda sekund som jag fått äran att lära känna dem. Inte bara Chira, utan även våra andra älskade pownisar. Dom är det bästa som finns i hela världen, och jag älskar varenda en av dem så otroligt mycket. <3
Nu blev jag dessutom sentimental, så nu är det bäst att jag går och gör något annat.
Uppdaterar mer sen om hur ridpasset gick. =)
Åsikter
Trackback
