Kajza Degerman

Måste bara få uttrycka min åsikt angående årets upplaga av Ponnyakuten.

 

Börjar med en tillbakablick från föregående år - Första säsongen är fortfarande den bästa i mina ögon, då var hela konceptet nytt, fräscht och underhållande. De som sökte då, hade RIKTIGA problemhästar, och svammlade inte bara runt.

 

Men med åren har det bara blivit sämre, och jag kan väl säga att jag bara blev mer och mer irriterad när jag satt och kollade på de två första programmen, från castingen.

 

Frågor som dök upp i mitt huvud var - Rider inga ungar för instruktör nu för tiden?? De står där, framför kameran, och säger att dom satsar, vill vinna tävlingar osv, men när det väl kommer till kritan är de knappt ridkunniga, har noll säkerhetstänk, ponnyn är utklädd i någon slagt bling-bling outfit som de förmodligen har både 2 och 3 uppsättningar av hemma (en till vardags, en till tävling och en för speciella tillfällen, såsom ponnyakuten-castingen...), och när ponnyskrället blir less på att lill-husse/lill-matte baaara pratar med nån snubbe från Skåne, ja, då går den helt sonika iväg på egna äventyr...

 

Jag trodde att folk som tittar på programmet ponnyakuten, som faktiskt har sänts i 3 säsonger tidigare, faktiskt lär sig någonting av att titta?? Att det är vad programmet går ut på - Visa olika problem hos häst och ryttare, och ge kreativa förslag på hur problemet kan lösas?

Men nej, så var visst inte fallet. I mina ögon har ponnyakuten mest lett till att ungar skapar problem för/med sina ponnyer, för att få vara med på TV!!

Hur snedvridet blir inte det??

 

 

Sen blir man ju rent mörkrädd, när man får se det ena problemet efter det andra spelas upp i Tv-rutan, och sen kommer mamman eller pappan upp i bild, som uppenbarligen har väääldigt liten eller ingen koll alls på varken hästen eller vad dom egentligen har köpt till sina barn. De har inte koll på vad de egentligen utsätter sina barn för, i och med sitt mer eller mindre lyckade ponnyköp, och de har ännu mindre koll på vad ungen egentligen gör med sin fyrbenta kompis på vardagarna medan de själva är på jobbet. Det kallar jag både oansvarigt och rent idiotiskt, och det står jag för att jag tycker.

Heder till de föräldrar som faktiskt är engagerade i sina barns ponnyhästar - som vill lära sig och förstå vad det hela går ut på, även om de kanske är rent av livrädda för hästen. Och ännu mer heder åt de föräldrar som faktiskt förbjuder ungarna att hänga i stallet och runt hästarna utan vuxen narvarande - DET är säkerhetstänk!!

Nu kanske man inte behöver ha "barnvakt" i stallet när man är 15 år, men jag anser att är du under 13 år och inte riktigt hästvan, så bör du ha en vuxen med dig. Gärna hästkunnig sådan, som kan visa, vägleda och till och med rycka in om situationen kräver det.

 

Och alla ni icke hästkunniga vuxna, som planerar att skaffa en liten ponny till era kids: Se för tusan till att ni har tillgång till hästkunniga människor som kan lära er, som kan lära barnen, och se även till så att ni köper en läromästare!!! En äldre ridskoleponny är aldrig fel, och de är oftast väldigt pålitliga och tacksamma att jobba med.

 

Runt om i vårt avlånga land finns det gott om duktiga hästmänniskor - Vilket innebär att Tobbe Larsson inte är det enda alternativet om man har problem med sin ponny. Ta kontakt med närmaste ridskola till exempel - Där borde finnas många duktiga instruktörer, som kan lära hela familjen (Föräldrar, barn och ponny) både säkerhetstänk, hästvett och utbildning, samt hjälpa till att lösa eventuella problem. Lägg pengarna på det, istället för att klä ut hästen i diverse gnistande stenar utan egentlig funktion.

 

 

Det var allt för denna gång, Tjing!