Kajza Degerman

Ja, så var ännu en lördag förbrukad!!

 

Varit i stallet större delen av dagen, det var gaaanska mysigt, inte så mycket folk. Längesen som jag var där på en Lördag, borde göra det oftare...

 

Iallafall, så blev det ju en uteritt på Tjock-Ponnyn Chira, som behöver bli av med lite mage. 

För er som inte vet vem Chira är, så är hon en C-ponny, fux och extremt mycket sto!!! Hon gör helst som hon själv vill, blir gärna lite på vrången och testar en hel massa. Går inte gärna någonstans utan sällskap...

Så mitt mål idag var att få henne från gårdsplan. Hon började tjorva redan 10 meter från stalldörren, försöte vända och började backa. men med lite övertalning går allt, så efter några minuter var vi på väg iallafall.

Hon vinglade fram (Såg "saker" på sidan av vägen som hon kunde skygga för) som ett fyllo den första biten, och tittade sig ideligen ängsligt omkring, som om hon var rädd att det skulle komma en "ful gubbe" och ta henne eller nått. Men sen blev hon faktiskt modigare, började gå på lite raskare med spetsade öron. Duktig tös!!

 

Det gick faktiskt bra, hon skrittade på duktigt ända tills vi skulle gå ner under tunneln. Där tog det tvärstopp, innan hon kastade sig runt och galopperade uppför backen igen. Där fick jag stopp, vände henne, fick henne nerför backen innan hon tvärnitade och gjorde "helt om - galopp" igen. Men när jag sen vände henne igen så gick hon faktiskt, om än enormt skeptiskt, genom tunneln, och skogen låg framför oss! Härligt!!

 

Vi travade på ganska friskt, och i korsningen vid lill-berget träffade vi på en trevlig man med häst och vagn. Eftersom vi skulle åt samma håll så fick vi lägga oss bakom dem, och då gick det undan. Vi avverkade slingan runt lillberget, raksträckan och halva älgtornsvägen i galopp bakom dem, och tjejen var rent underbar!! Jag kunde variera hennes galopp ganska fritt, både trycka på och samla ihop lite, och hon frustade och tyckte det var kul. Men sen blev hon trött, och började sacka efter mer och mer, så efter en stund försvann killen med travaren, och vi blev själva igen. 

Hemvägen gick också bra, hon skrittade på i ett gaaaanska friskt tempo, blev lite stark och gick mest och kikade efter sin nyfunna vän.

Trots att hon är ganska långhårig blev hon ändå inte jättesvettig, bara lite halvblöt på halsen, under sadeln och sadelgjorden samt mellan bakbenen.

Hon verkade nöjd med dagens tur, och så var även jag - Härligt, precis lagom kallt och lagom ljust - Måste göras om!! =)

 

Sen var det ju någon timma kvar tills mötet skulle börja, så jag letade fram en sax och klippte till fjordingfrillorna på Bellman och Hubbe. Det blev jättesnyggt, om jag får säga det själv, och Hubbes man har blivit ganska mycket tjockare sen vi klippte honom sist. Men nog måste jag säga att manarna växer som ogräs, för det känns inte alls som om det var längesen som vi klippte dem sist.