Kajza Degerman

Det gick superbra på helgens tävling!

 

Dida var ganska lugn och otaggad (skönt att det kan vara så också för en gångs skull) Fick med sig några bommar, men bröt inte ut så mycket. Duktig tjej. <3

Hon tog även pinne i längd, så nu lämnar vi Ej Eliten bakom oss för alltid! =)

 

Och Ivär, han hoppade som en liten studsboll, och fort gick det om man jämför med hur det gått tidigare. 0+1, en andraplats och sista medelpinnen kirrad! YäY!

 

Nu håller jag på att längta ihjäl mig till Kista. ;-P

 

Jaha, så har ännu en vecka gått utan bloggande. Men jag måste väl skriva ner några rader nu iallafall... ;-P

 

Igår på Heddas lektioner så var vissa ponnyer liite pigga, och eftersom det har kommit lite snö nu, och är helt underbart ute, så tog jag med mig min hjälpinstruktör ut i skogen och rasta 2 små ponnypojkar idag före ridlektionerna. Pigga pojkar, som sagt, på vissa ställen gick det varken att skritta eller trava, det skulle vara GALOPP!! Men inga större bus, utan de var snälla och mycket glada. MYS!!

 

Sen har jag haft 3 kanonlektioner med mina duktiga elever. Mittengruppen fick hoppa för första gången, och det gick hur bra som helst! Duktiga!!

 

Nu har jag precis varit ute och matat långöronen, samt förberett burarna för morgondagens tävling. Ska bara ha med Dida och Ivär, få se om Ivär nu äntligen kan ta sin sista pinne upp till svår i rak??

 

Bjuder på bilder från arkivet - på de vackraste pälsklädda kompisarna! <3

Hm, längesen det blev nån uppdatering här...

 

SM avklarat för läääänge sen... Och hur gick det där då??

 

Min plan för måndagskvällen höll - Jag var en ruskigt nöjd instruktör igår, och så otroligt stolt och glad över att jag har så duktiga elever, som verkligen alltid ger 100% på ridlektionerna, och får något uträttat!!

 

Måste även skryta över att jag har världens bästa hjälpinstruktör, Josefine, med mig - Utan henne skulle ingenting fungera!!! Tack!!

 

Senare idag ska jag ut och rida på min pownie-skrutt. <3

 

Längesen det blev bloggat nu... har haft fullt upp i helgen, med miniklubbtävling, hästande i största allmänhet, samt lite kaninpyssel. Varje minut med djuren är helt klart värdefulla!! <3

 

Nu är jag alldeles strax på väg till stallet för kvällens lektioner. Ska bli jättekul, för jag har en liten plan för kvällen.

Mer om det får ni kanske läsa sen, om jag lyckas ta mig i kragen och uppdatera nå mer idag. =)

 

Och här har ingen varit inne på heeela dagen... Ganska kul. Ajja, inte gör det mig något. Jag skriver för min egen skull, och vill nån läsa skiten så är det ju bara ett plus... ;-P

 

Men nuuuuu, alla barn, ska jag alldeles strax ta mig förkylning med mig och dra iväg och mata lite hästar. <3

 

Är ff i valet och kvalet, ifall det ska bli en häst-dag idag, eller om jag ska ligga hemma och uggla... Förmodligen så lär jag dra iväg till stallet lite senare, orkar inte sitta hemma och mögla, oavsett om jag är sjuk eller ej...

Kanske inte så bra, men jag är faktiskt hästmänniska i själ och hjärta, jag saknar dem när jag inte har dem i närheten....

 

Måste ändå iväg och göra kväll i Lilla Stallet, så då kan jag lika gärna passa på att slå ihjäl lite dötid på ridklubben först... Åtminstone åka dit och kolla så att alla "mina" <3 mår bra idag också. <3

 

Ska jag vara hemma och ta det lugnt idag, eller ska jag dra iväg till mina fyrbenta älsklingar??

Måndag igen, och jag är vaken och uppstigen sedan någon timma tillbaka. Har vaknat några gånger under natten, är sjukt öm i vänster sida av revbenen, speciellt när jag andas in djupt eller försöker hosta...

Hoppas på att det ska ge med sig inom kort, för jag har inte riktigt tid med några sjukdomar just nu. SKA rida på Heddas dressyrlektion på onsdag, hoppas få rida min Favorit-Fjording... <3

 

Hade jättemycket att göra förra veckan, så jag hann knappt ägna en minut åt min Prinsessa... Tänkte, att denna vecka ska jag försöka hinna med åtminstone ett pyssla-mysa-borsta-tillfälle. <3

Om inte förkylningen, eller vad det nu är, blir värre, dvs...

 

Hemma efter att ha tillbringat större delen av eftermiddagen i stallet. Ridit världens bästa Fjording-kille, och det gick jättebra. Fick till några riktigt bra galoppfattningar, följt av en bra galopp med bra takt, tempo och någorlunda bra balans. Det tar sig, sa mordbrännaren. =)

Ärligt talat så är han ju en otroligt rolig kille att rida, men fortfarande enormt svag i galoppen. Men det ska vi nog jobba på. =)

Jag var helt slut efter ridpasset, och nu såhär på kvällskvisten så känner jag mig lite febrig igen. Blir att hoppa in i duschen nu, och sen sängen...

 

Tog en liten bild på Hubbegubben efter ridpasset:

 

Känner mig lite piggare och gladare idag. Ingen feber så vitt jag kan känna, men fortfarande snorig i näsan och hes i halsen. Men men, det blir väl bättre, det också...

 

Ska iväg lite senare och rida min favoritfjording. <3 Skriver mer senare, om hur det gick!!

 

Usch, igår kväll slog förkylningen verkligen till med full kraft... Inte roligt, kan jag säga, speciellt inte som jag hade stalljour på ridklubben idag... Pinade mig igenom morgonen, åkte hem och tog en PN och höll på att missa att vakna innan middagen, men med lite stress så blev det bra...

Nu ska jag och Hedda alldeles strax iväg till Lilla Stallet och ta in våra fina <3, och sen ska jag iväg till ridklubben igen för att pussa våra fina hästar godnatt. <3

 

Imorrn hoppas jag att förkylningen är bättre, för då ska jag riiiida. <3

 

Usch, haft en ren skitdag idag...

Vaknade strax före åtta imorse för att hunden höll på och gå runt och dra i täcken och lakan i sängen... Kastade ut henne, men var tvungen att släppa in henne igen efter en stund, eftersom hon stod och ylade utanför dörren...

 

Somnade om igen, och vaknade strax efter tio...

Kaffe - Äta - Sen iväg till stallet... Hade 2 lektioner med mina härliga brudar, superkul, och sen gick allt bara utför.

Var iväg och mockade Dumles hage, och ondgjorde mig på regnet, bajset, kärran, Gromit - Ja, allt möjligt... Tillbaka rtill ridklubben och gjorde just ingenting, innan jag surnade ihop totalt och drog hemåt.

Åt middag och satte mig och kollade på några gamla avsnitt av Svenska Hollywoodfruar på TV3play - Det var lite kul, så då blev jag lite gladare.

 

Men nu ska jag sova, så jag är pigg och glad imorrn. man kan ju inte sura hela livet, right??

 

Ja, som sagt så blev det hö-hämtning igår... 

bara 200 kilo, men det räcker ett tag iallafall...

 

Idag har jag varit uppe med tuppen, och släppt ut hästarna i Lilla Stallet. Eftersom det var gaaanska ruggigt och kallt ute imorse, och det inte riktigt såg ut att bli sol, snarare regn, så fick alla hästar täcke på sig. =)

 

Ska äta nått strax, sen iväg till stallet, rida en sväng på Dumle innan det är dags för hoppning senare ikväll!

Tisdag idag, och ikväll ska vi åka iväg och fixa hem lite hö till hästar och kaniner, samt göra kväll i lilla stallet. <3

 

Hade 3 sjukt roliga ridlektioner igår, ponnyerna skötte sig mycket bra, och lika så eleverna.

Sista gruppen gick nog bäst - För första gången la vi in galopp i en övning. Tidigare har de fått galoppera 2 och två runt fyrkanten, men igår tyckte jag det var dags att lägga in en galoppsträcka i en övning, och det fixade brudarna galant!

Det är sån otroligt skillnad på dem nu, jämfört med när jag tog över gruppen i början av året. Härligt, det är dom som inspirerar mig till att fortsätta!!

 

Själv får man rida lektion på en trähäst... ;-P

 

På tal om att rida lektion... Imorrn ska jag gästspela i hoppgruppen!! Hedda jobbar, så jag ska få rida på hennes plats. Ska rida Hubbe, världens coolaste Fjordhäst. <3 Riktigt taggad!!

Någonting som jag precis störde mig på en hel del, och som är ett återkommande störningsmoment i min värld, det är just att se hur tokigt vissa människor agerar i många situationer.

 

Inom hästvärlden lär vi av varandra - Vi "äldre förmågor" lär upp kommande generationer, vi blir deras inspiration, och ibland även deras GUD!

Oavsett vi vill det eller ej - är vi "äldre", dvs om vi har yngre eller jämnåriga stallkompisar, som vi ska lära upp eller "fostra", så är vi en FÖREBILD!!

Jag har hört uttrycket - Jag VILL inte vara någon förebild, jag är ju bara jag.

Men se, har man det tänket, så är nog inte hästsporten en så bra hobby att syssla med. Alternativt kan man sätta sig någonstans uti bushen, avskärmad från allmäntheten, och hålla sin hästhobby hemlig för resten av världen. Endast på det sättet kan man undvika att bli en FÖREBILD för andra, och inte ens det är 100% vattentätt...

 

Hästvärlden är hård, full av skitsnack och "sämre hästar". Rider du bra, men din häst håller inte måttet - Då är du DÅLIG!! Och har du en bra häst, men du själv har en dålig dag, då är det också DU som är DÅLIG!

ja, så funkar hästvärlden. Skyll inget på hästen, skyll på ryttaren.

 

Därför har JAG personligen tagit ett lagom avstånd till allt vad tävlingsverksamhet heter. Jag tycker det är kul att delta på lokal nivå. På klubbnivå. Och miniklubb-nivå är nog allra roligast, eftersom det är där de flesta BÖRJAR! Första kontakten med tävling, på en lagom lätt nivå som passar de flesta. Det ska vara ROLIGT, det ska inte bli alltför mycket krav.

 

Tävling i all ära, men man MÅSTE faktiskt inte tävla för att bli en bra ryttare och hästmänniska. Bakom varje framgångsrik tävlingsryttare står en instruktör, en hästskötare, och en hel hög med supporters. Plus en otroligt duktig fyrbent kompis - Hästen!

Visst, instruktörer idag tävlar oftast själv - Det är kanske det som krävs för att få inspiration till att "dela med sig" av sina egna kunskaper. Hästskötaren har ju självklart också någon form av häst- och ridvana, annars skulle det aldrig funka.

Och då kommer frågan - Vem är den egentliga förebilden av dessa 3 - Tävlingsryttare, Instruktör, Hästskötare??

Naturligtvis säger vi Tävlingsryttaren. OCH Instruktörern. OCH Hästskötaren!!

 

Alla tre är förebilder, fast kanske på olika nivå?

 

Det tänker man sällan på, när man ser Rolf Göran in action i OS till exempel. Att även han har en förebild, någonstans. Och att hans förebild har en förebild. För utan förebild, så skulle ingen bli inspirerad till någonting.

 

Förebilder som vägrar ta på sig rollen som förebild!! Som "gör vad dom vill", för att det är kul. Visst, det ska vara kul att umgås med hästen och rida. Men då tycker jag också att det ska vara ömsesidigt, hästen ska också tycka det är kul.

Och jag tror inte att en häst känner så mycket glädje när ryttaren drar på sig ett par sporrar "för syns skull, och för att de kanske behöver använda dem". Jag tror inte att hästen förstår varför den ska ha luva på sig under ett vanligt ridpass - Bara för att det matchar så bra. (En luva är förövrigt ett sätt för oss ryttare att stänga ute en massa ljud för hästen i vissa situationer, till exempel vid tävlingar. Vad är poängen med att ta bort en massa ljud för dem inne i ridhuset, bara för att det är snyggt??) Och jag tror faktiskt inte att hästen bryr sig ett dugg om att martingalen är brun, men passar bra, jämfört med att martingalen är svart och matchar sadeln, men alldeles för kort. (För kort martingal = Tappar fumnktionen och kan i värsta fall bli ett hinder för hästen).

Jag tror inte att hästen fattar ett dyft av att den blir riden barbacka, får tokgaloppera varv efter varv med en halvskrikande ryttare på ryggen. Och jag tror definitivt inte att den uppskattar att bli utlånad till höger och vänster, dvs när 4 olika kompisar till ägaren får sitta upp och "prova" 10 minuter var av ett timmes långt ridpass.

Inte ens ridskolehästarna behöver stå ut med det. De har oftast varsin ryttare, i de 45 minuter som lektionen pågår, och som dessutom förhoppningsvis använt lite tid före lektionen att göra iordning och lära känna den, eller tar hand om den efteråt.

 

Tankar för och emot ridskolehästar bollas dagligen i vardagen - Några tycker synd om dem, några älskar en del och hatar en del- Smaken är som baken - Delad, men vem har RÄTT??

Finns det ens ett rätt och fel i det sammanhanget??

Mycket av ansvaret för ridkolehästen ligger ju på instruktören - Kanske även den största förebilden på ridskolorna. Det är intruktörens "jobb" att lära eleverna rida, och kanske även lära eleverna att rida alla hästar på samma sätt - Just för att det inte ska skapas en massa förvirring hos hästen, och att varje ryttare gör olika.

Där kommer vi helt plötsligt in på rutiner. Om alla gör på samma sätt, så känner hästen igen sig. och känner hästen igen sig i alla situationer, så uppstår ingen otrygghet. En trygg häst = en glad och säker häst.

 

Framförallt säkerheten är en aspekt som jag ibland skulle önska att man kunde banka in i folks huvuden! Långt ifrån alla har säkerheten i fokus - och oavsett om det beror på lättja och lathet, dumdristighet eller okunskap, så är det lika illa i alla fall!

Vem har inte hör det gamla ordspråket: "barn gör inte som du säger, barn gör som du gör". Enkelt, vilken idiot som helt kan förstå meningen i det. Om JAG, INSTRUKTÖREN, kan leda den stora hästen utan grimskaft - Då kommer även någon yngre förmåga, som sett mig göra det, att göra likadant. För jag säger en sak, men gör en annan, så varför ska då h*n behöva göra som jag säger??

 

Sen finns det också de självutnämnda förebilderna - Som gör allt för att bli "idol". Då måste man vara "cool", man måste klä sig rätt, göra allt på "rätt sätt", och framförallt prata vitt och brett om sig själv för att framhäva sin egen person och sina egna begåvningar.

Man kan ju rida med sporrar, för att visa andra hur cool och duktig man är, för att man är nog gammal och nog kunnig för att rida med dem - Utifall att man skulle behöva dem. (Men om man inte är säker på om man behöver dem eller ej,. varför provar man sig inte fram först, istället för att från börjar ta för givet att de behövs??) Oj, så coolt att kunna rida med sporrar, men jag uppskattar mer ryttare som faktiskt försöker rida utan sporre, och som gör sitt bästa. Det är dom som förtjänar respekt.

 

Respekt är inget du bara kan få - Du måste förtjäna det. och genom att vara en bra förebild - Följa säkerhetsföreskrifter, lära andra det som du kan, bemöta alla på ett sätt som du själv vill bli bemött på, samt visa häst och medmänniskor hänsyn - Det kan man komma jäkligt långt på!

 

//Instruktören.

Ja, har tagit några dagars bloggpaus, som ni märker.

Anledningen inträffade i fredags, den 14/9, då jag och Hedda åkte upp till Västmark med två av våra absolut bästa ridskolehästar, för att släppa dem vidare till Trapalandas evigt gröna ängar.

De har tjänstgjort hos BRK i många år, burit många olika ryttare, och var otroligt älskade bland både stora och små.

Båda två hade skador i sina ben, som ingen veterinär i världen kunde laga. Så det allra sista vi kunde göra för dem, var att ge dem ett värdigt avslut. Och nu är det gjort...

 

Rabalder, den mest älskade ridskolehästen vi någonsin haft, kanske?? Så många som har fått sitta på hans trygga, breda rygg, fått lära sig såväl det grundläggande inom ridkonsten som mer avancerade konststycken. Främst kommer han nog att vara saknad inom handikappverksamheten, där han varit en guldklimp och stöttesten under de senaste åren.

Vila i frid, min älskade vän...

 

Lina, den perfekta ridskoleponnyn!! Stadig och godmodig, med bred och trygg rygg. Hur många barn har inte tagit sin första galopp på hennes rygg? 

Lina har varit den ponny som legat mig varmast om hjärtat, ända sedan hon kom till oss för 9 år sedan. Då hade hon dessutom en massa svarta fläckar, som med tiden bleknat, och hon blivit helt vit.

Lina var inte den ponny som syntes först i mängden, men det märktes så otroligt väl när hon inte var med.

Hennes plats på lektionerna kommer nu att gapa tom, och det känns så otroligt sorgligt i hjärtat...

 

Men, en bit av Linas svans finns sparad här hemma hos mig. Tanken är att jag ska göra ett armband av det. En maskot, som jag ska försöka bära med mig, varje gång jag ställer mig och håller lektion.

 

Den här låten är verkligen så underbar! 

Tryck på play, lyssna på texten... Så otroligt fin!