Kajza Degerman

Dumle-gubben har fått gå ut naken idag, gissa om han tyckte det var härligt??

 

Jag och Lia har varit och åkt en sväng med sparken. Eller rättare sagt, jag har åkt spark, och Lia har sprungit bredvid. Men på tillbakavägen blev hon allt bra trött, så då sprang hon bakom istället.

Passade på att ta en liten bild när vi stannade för att hon skulle få hämta endan en stund:

 

Måndag idag, och jag har egentligen inte så mycket mer inplanerat, förutom att åka iväg och ta in hästarna ikväll. 

 

Det är så jäkla fint väder ute, så jag funderar på att försöka sätta igång och skotta ur kaninhagen, så jag kan släppa ut mina små <3 tillsammans.

 

Julia var en svikare, hon låg och sov halva dagen istället för att rida med mig. ;-/ 

Alltså fick jag rida själv, och någon uteritt blev det inte. Chira-gumman halkade runt redan då vi kom utanför stallet (Hon har bara brodd fram) så vi gick till paddocken där det var liiite bättre. Galopperade ganska mycket, tillräckligt för att hon skulle bli svettig iallafall. ;-P

 

Måste säga att fast hon var själv, så var hon väldigt positiv och samarbetsvillig, om än lite på tårna och kika runt typ hela tiden för att se om det fanns några kompisar.

 

Men jag är nöjd med lilla fröken för idag, fina, fina ponny. <3

 

Vaken och uppstigen. Blev en låååång sovmorgon idag, det behövdes nog. Igår vaknade jag ju före väckarklockan och var gaaanska pigg, vilket inte höll i sig hela dagen tyvärr. Var helt slut igår kväll och somnade strax efter 12 - och har sovit till kvart i ett idag. 

Vaddå sova bort livet??

 

Ajja, om typ 40 minuter ska jag bege mig mot stallet. Ska ut och rida med Julia, på den röda, sura, älskade ponnyn. Hedda jobbar, så hon kunde inte följa med, innebär alltså att Harry får vara hemma idag, han också. Det är Chira som är prio ett, hon som behöver jobba.

Lånade en bild på henne från Heddas blogg:

 

Rensat lite burar och haft ut allihop utom bäbisarna, och dom var så glada så.

 

Ivär och Dida, mina små änglar, är helt galet söta ibland.

Jag kom och skulle hämta Ivär i hagen, och när han såg mig komma så hoppade han ut ur hagen, sprang mig till mötes och klättrade uppför benen som om han ville upp. Älskade vännen. <3

 

Dida, som alltid har varit så himla svår att fånga i hagen, som mest bara sprungit runt och försökt komma undan... När hon såg mig komma, så morrade hon väldigt tydligt och gick och satte sig i ett hörn i hagen. Jag gick in och satte mig på huk framför henne - Och kaninen HOPPAR rakt i famnen på mig. Inte aggressivt, utan mer som om vi vore på tävling och jag ska lyfta upp henne. Det, mina vänner, är ett gigantiskt framsteg, om man jämför med den Dida som bara springer runt och morrar. Lycka. <3

 

Japp, Lördag idag, och för första gången på länge vaknade jag före klockan ringde, helt av mig själv.

 

Ska alldeles strax åka iväg och göra bort Stallet, så ska jag ägna kvällen åt mina älskade långöron. <3

 

Oj, vilken bra stallkväll jag hade! Bästa på länge, faktiskt. Alla hästarna och ponnysarna gick som klockor idag, eleverna fick lite nytt att jobba på, och allt flöt på så otroligt bra! Tänk, vad tiden går fort när man har roligt, och tänk vad roligt det är när allt fungerar!!

 

Fredag idag, och äntligen lektionskväll igen!! Supertaggad är jag, ska verkligen bli superkul!! =)

 

Hade ju lektion med stallvärdinnorna och hjälpinstruktörerna igår, och det var också jätteroligt. Dom skötte sig bra, och hästarna var duktiga. Mer behövs det inte, för att man ska bli glad, inspirerad och på topp!! =)

 

Det här inlägget har jag varit inspirerad att skriva oerhört länge nu. Jag har filat på det i några dagar, och nu när det publiceras för er är det förmodligen färdigt.

Det finns ju flera tusen barn, ungdomar och vuxna där ute i cyberrymden, som har anknytning till hästvärlden på ett eller annat sätt. Några kanske bloggar om sin vardag, några kanske begränsar sig till att endast skriva om det i sina statusar på facebook, och några vill helst inte skylta med sitt hästintresse.
Av det som jag har sett i bloggar osv, är att flest (rätta mig gärna om ni tycker att jag har fel...) som bloggar har egen häst, men många bloggar också om sköthästen eller favorithästen på ridskolan.

Det här inlägget riktar sig till dig, som ser ner på ridskolehästen/ponnyn, och tycker att ridskolor endast är till för loosers.
Om du är av den åsikten att ridskolor också har rätt att existera, fortsätt gärna läsa.
Och om du är av den åsikten att Ridskolor och dess hästar är det bästa som finns, då vet du antingen allt om det som står här. Läs gärna vidare, och se om du delar min uppfattning.

Således kan vi konstatera, att oavsett om du älskar/ogillar eller inte har någon åsikt om ridskolor och dess hästar/ponnyer, så är detta inlägget riktat till DIG. =)

Jag talar nu av egna erfarenheter. All text i det här inlägget är mina åsikter, hur jag ser på sker och ting. Om du har egna uppfattningar och tycker att jag är helt ute och cyklar - Kommentera gärna!

Jag har ridit sen 9-års ålder. När jag var 14 år blev jag hjälpinstruktör på vår ridskola. Fick möjlighet att börja klättra på stegen, där man egentligen börjar som stallvärdinna, sen går upp och blir hjälpinstruktör, för att till sist kunna titulera sig idéell instruktör, och få ha egna ridgrupper att jobba med, på olika nivåer.
Att bli hjälpinstruktör öppnade en helt ny värld för mig. Från att "bara" vara ridelev/skötare på RS-häst, som kom och pysslde med favorithästen några gånger i veckan, och red (helst på favorithästen) en dag i veckan, fick jag en ansvrspost att fylla. Jag fick möjligheten att gå med och hjälpa en instruktör med en eller flera ponnygrupper, se, lära och även praktisera lite själv. Till en början när man inte var så van, så fick man mest stå och "leka kon" eller korrigera sitsar och handställningar. Sen blev det mer avancerat - Träna ögat, se fel och brister och lära sig hur man rättar till dem - planera och genomföra egna lektioner under tillsyn av ansvrig instruktör, rida i täten på uteritter. Sånt tycker jag om, än idag, kanske tack vare att jag fick börja tidigt och fick således en bra grund att stå på.
Hösten när jag fyllde 18 år hade jag nått de översta pinnarna på stegen - Jag fick 2 EGNA ponnygrupper att undervisa!
Jag minns än idag hur nervöst och pirrigt det var att gå in och möta mina nya - och alldeles egna - ridelever för första gången. Nu var det JAG som var ansvarig, JAG som bestämde. Det föll på min lott om dessa ungar skulle lära sig rida eller inte.
Såhär 7 år efteråt kn jag stolt meddela, att alla elever som jag hade då red kvar hos mig i 3 år innan jag bytte dag och fick nya grupper, och några av dem har idag avancerat och blivit hästägare själva, några har medryttarhästar, och några har till och med läst vidare på ridgymnasium och dyl. Det gillas. =)

Men nu var det inte om mig jag skulle skriva en novell, utan det var om mina kollegor - nämligen Ridskolehästarna!

 

I all ridskoleverksamhet finns ett endaste verktyg, som måste fungera för att verksamheten ska fungera. Hästen.

En ridskola utan hästar, är ingen ridskola. En ridlektion utan häst, är som en joggingtur utan ben, eller en simträning utan vatten.

Kort sagt, Ridskolehästen är det viktigaste vi har!

 

Vad jag värdesätter mest hos våra ridskolehästar, är att alla är olika. Vi har den "lata", lugna varianten, som vem som helst kan finna trygghet på. Vi har lite piggare varianter, dels den som bara är pigg, men okomplicerad, och så har vi den som närmast verkar vara en hel vetenskap att förstå sig på, och som kräver mycket för att man ska hitta knapparna. Vi har den smarta, sluga varianten, som har många knep för att slippa undan arbetet, och så har vi stjärnan som kan, och vill, och som alltid gör sitt bästa.

Eller, sitt bästa gör de nog allihop, varje dag, beroende på förutsättningar och dagsform.

 

Vad som är otroligt viktigt, med ridskolehästarna, det är att man, som elev, lär sig att uppskatta alla individer för det dom är. Det finns inga dumma hästar, det finns bara olika individer. Och lär man känna olika individer, lär sig rida på olika hästar, då lär man sig rida. Sitter man ofta på en lat häst som man behöver "sparka igång", så kan det bli lite olyckligt när man väl hamnar på den pigga kraken som bara tål en lätt skänkel... Sitter man ofta på en ponny som inte riktigt vill lyssna på bromsen, så blir det olyckligt när man väl hamnar på en häst med känslig mun.

 

Jag personligen blir oerhört ledsen och arg, när jag hör folk som klankar ner på ridskolehästen - Den är dum, den är trög, den är typ puckad - Sånna hästar har vi inte på våran ridskola!! Och tycker man det, så behöver man faktiskt inte rida på dem heller. Då förtjänar man inte att få rida på dem. Den eleven skulle jag vilja sätta på en träbock under en period, så kanske den lär sig att uppskatta den underbara varelsen. Eller så tröttnar dom, och slutar. 

men frågan är, vem har egentligen hästintresset?? Den som bara är intresserad av ridningen, och som surar ihop om den inte får rida favoriten, eller den som biter ihop, sätter sig på anvisad häst, och gör sitt bästa tillsammans med den? Den som Inte lägger många minuter på borstningen, eller den som kommer i god tid till lektionen för att hinna pyssla så mycket som möjligt med hästen innan lektionen??

Ja, det finns ju så många olika sorters människor också, liksom det finns olika sorters hästar.

 

Summan av kardemumman är ändå densamma - Lär vi oss älska och värna om våra kära kompisar, ridskolehästarna, så får vi inte bara välmående individer som trivs - Vi blir även lite gladare själva. Hästar gör oss glada, och speciellt när man får vara med om den där speciella känslan av att sitta upp på ett djur som väger 600 kg, och bara genom små, små signaler kunna bemästra och styra den. Det är kärlek, på hög nivå, och den känslan lever man länge på.

 

Säkerligen en ridskolehäst. Även den duktigaste ryttaren har ju börjat i någon ände, och jag hoppas verkligen att alla som tävlar på hög nivå, som någon gång börjat sin karriär som ridskoleryttare, kommer ihåg sina gamla ridskolekamp, när de står där i rampljuset några år senare...

 

Ridskolehästen är bäst. Ingen protest. <3

 

 

Jaha, Torsdag idag, och jag ska alldeles strax iväg till stallet. Det är teori på schemat idag, ska bli kul. =)

 

Och sen ikväll blir det ridning med stallvärdinnor och hjälpinstruktörer. Ännu roligare. =)

 

Blev inte alls mycket uträttat idag...

 

varit i stallet och myst med min pownie-pojke, och snackat lite SM-minnen med Lena. Sen for jag förbi ridklubben en sväng, och kikade lite på de duktiga ryttarna i hoppgruppen. Och sen hem till TV:n.

 

Imorrn blir det stall halva dagen och hela kvällen.

 

Usch, förmodligen så var jag helt slut efter gårdagen. Sovit hur länge som helst idag...

 

Idag är jag ledig, så jag tänkte passa på och umgås med min fina lilla Pownie-pojke. Rida en sväng i skogen till exempel...??

 

Helt slut efter att ha jobbat en hel dag på skola, men lagom underhållande var det. =)

 

Fr. o m nu så struntar jag i den där listan - jag ids int. Så ni vet. =)

 

Blir ganska dåligt med uppdatering idag - jag har ingen blogg-inspiration just idag, är för trött...

 

 

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av mitt hår - Det har för det mesta varit kort (då slipper man borsta det) alternativt halvlångt och extremt slitet, eftersom jag bara tvättat det med riktigt dåligt 2-in-1 mjällschampoo, bara mosat ihop allt hår uppe på skallen och schamponerat, och efteråt borstat det i blött tillstånd eftersom det när det torkat annars förvandlats till en enda stor tova (Det gjorde det iallafall efter någon dag.)

 

 

Surfade runt och läste lite om hårvård, och allt som jag har trott jag har gjort "rätt" har varit helt jäkla fel...

Till exempel att mosa ihop allt hår mitt uppe på huvudet när man schamponerar - Big no no!! Egentligen behöver inte längderna schamponeras alls, om man inte har typ hårspray eller vax eller annan skit som man behöver få bort, vilket jag ändå aldrig har. Man ska ha så lite schampoo som möjligt, en liten klick hjälper, bara applicera och massera in i hårbottnen - utan att ruffsa om hela kallufsen.

 

Det har fungerat extremt bra - Hårbottnen känns mycket renare, längder och toppar mycket friskare, och håret tovar sig inte på en gång (eftersom jag inte tovar ihop det själv...)

 

Sen började jag även läsa om olika schampon och balsam, vad de innehåller, och snubblade således över ämnen som finns i vissa produkter som inte alls är bra för håret - Tvärt om, så innehåller vissa produkter silikoner och sulfater som inte är vattenlösliga, alltså otroligt svåra att tvätta bort, och som torkar ut både hår och hårbotten.

 

Visste ni förresten, att håret är som allra skörast i blött tillstånd. D'rför ska man, om man är rädd om sitt hår, aldrig borsta det när det är blött, utan låta det lufttorka helt före! Helst ska man inte ta i det alls när det är blött, utan försöka låta det torka av sig själv innan man är där och pillar. Nu kan jag själv inte hålla det, då mitt är ganska långt och lätt kommer "ivägen", så jag brukar reda ut det lite lätt med fingrarna när det torkat till 2/3, och sen sätta upp det med ett hårband tills det torkat helt. Funkar bra för mig.

 

Medan jag då läste om allt detta, så snubblade jag över en sida med recept på hemgjorda hårinpackningar. Med ingredienser som finns i de flesta kök, och som man varken behöver vara expert eller kemist för att slänga ihop.

 

 

Det första receptet innehåller följande:

 

 

Med lite små förändringar i det receptet (2 äggulor istället för en, 2 tsk honung och 4 msk olivolja) har det blivit en favorit. Håret blir både lätt att reda ut och glansigare, plus att hårbotten inte blir fet lika fort som tidigare. Tummen upp!!

Blandningen ska sitta i håret (appliceras i torrt hår före tvätt) i 20-30 minuter, sen är det bara att tvätta håret som vanligt, med schampoo och balsam. Vissa som använder denna inpackning upplever att den kan vara svår att få ur håret, så då får man kanske schamponera 2 ggr. Jag har då aldrig haft några som helst problem med det. =)

 

Recept nr 2 är ännu enklare: Några matskedar Olivolja.

Appliceras i torrt hår, behöver ej användas i hårbotten (Jag har i hårbotten också, funkar jättebra!). Låt sitta i minst 30 minuter, kan dock sitta i i flera timmar. Därefter, ta schampoo i håret INNAN diu tillsätter lite vatten, arbeta upp ett lödder, mer vatten, skölj ur. Vid behov kan man schamponera en gång till, men det har jag aldrig behövt.

Denna inpackning gör också håret glansigt, och det tovar sig inte lika lätt. 

 

Verkar ha varit riktigt intressant att veta vad för typ av killar jag gillar - Även om det är ganska självklart för er asom känner mig. Har nämligen nästan dubbelt så många besökare idag efter det inlägget än jag hade igår och i förrgår.

 

Ajja, hoppas ni inte blev alltför besvikna. ;-P

 

Ikväll blir det en tidig kväll - Imorrn blir det jobb hela dagen. Vikariera på en skola, blir nog ganska kul - har inte satt min fot i en skola sen jag slutade gymnasiet...

 

Men ikväll blir det lite stall - Ska iväg och ta in hästarna, får hjälp av Anna. Jättesnällt. <3

 

 

Skämt åsido, om jag ska ha ett öfrhållande, så ska det vara med någon som respekterar och tar del i mitt intresse, och då är det lämpligast med en hästkille, eller vad man nu säger...

 

Öppen för förslag, men just nu klarar jag mig bra utan någon alls.

 

Söndagen gick fort, kan ju ha berott på att jag tagit en PN??!!

Iallafall, så hade vi morgon i stallet imorse. Sen hem och tog ovan nämnda PN, och sen for vi iväg till Ridklubben för att rida ut.

 

Idag fick vi sällskap av Elina och Uriel. Ponnyerna var pigga och glada, och Harry var allra gladast. Bockade och höll på en hel del, och "tröttade ut sig själv", trodde jag iallafall. Nöjda och glada och rastade kom vi hem till stallet igen. Buskul!!

 

Sen har jag spenderat mesta delen av kvällen framför TV:n - och ska strax mata kaninerna innan dusch och säng. Har morgon i stallet även imorrn, så det blir tidig uppstigning.

 

Först hoppträning med guld-pownien som sagt - Jättekul!!

Sen hem, duscha, ladda om och åka iväg på årsmöte+medlemsmöte med bääästa BDKH. Kan nog konstatera att jag tror att även 2013 kommer bli ett super-år, bara vi får till vårat Happis-event!! ;-P (Det är typ det jag taggar mest just nu, såhär efteråt...)

 

Efter mötena laddade vi om igen, och drog hem till oss på lite klubbfezt!! Pizza, Spank the Monkey, kanin-quiz och massa skratt. Love it!

 

Vill önska mina kära klubbkompisar som ska iväg till Skellefteå och tävla med sina långöron imorrn lycka till - Själv ska jag först upp och ha morgon i stallet, och sen på EM ska jag och Hedda ut och busa pownie i skogen! *YäY*

Fullt ös - medvetslös, kan vi konstatera!!

 

 

 

Japp, imorse var det uppstigning med tuppen, och iväg och hoppträna med finaste Lilla D.

Tränade lite linjer, först bara med bommar, och sen mera hinder, men ändå anpassade efter Dumles korta ben. Älsklingen skötte sig sååå bra, var pigg och glad, svarade på bra framåt, och hoppade kalasbra. Älskade lilla D!! <3

Här får ni ett litet filmklipp från morgonen. Om ni vill se mer Dumle-hoppning, surfa in på hans egen blogg HÄR.

 

Duktig. <3