Less...

*suck* Ibland blir jag bara sjukt less på vissa saker. Folk som inte lyssnar, till exempel. Man säger saker 10 ggr, men det går ändå inte in.
Tur att pownisarna är snälla och trevliga att umgås med iallafall, när inte alla människor är det. Dammie, min bästis, till exempel. Kunde jag skulle jag ta med honom hem och ha honom i sängen. Älsklings-pownien.
Älska pownisar. <3 Dom är bäst, hela högen, på sitt eget speciella sätt. Vad vore jag utan dem?

Nu ska jag gå och sova. Ska upp tidigt och släppa ut de 6 långbenta och den med lite kortare ben. <3


Åsikter

Åsikter om inlägget här:

Namn?
Kom ihåg?

Mailadress? (publiceras ej)

Blogg/Hemsideadress?

Åsikter:

Trackback
RSS 2.0