14/11 2011
Dålig uppdatering, I know. Har haft fullt upp hela helgen.
Eller, lördagen var väl halvslö, men det var kallt och halt, så det fanns inte så mycket att ta sig för. Red ju på morgonen, men annars blev det mest kaninpyssel.
Igår tävlade vi med kaninerna. En mysig men något långdragen tävling. Den nya lokalen var super, bra underlag, det ekade inte så mycket, och det var varmt! Den hade dock kunnat få vara liiiite större, men storleken var ändå inte fy skam! Vi fick ju plats med krokbana, framhoppning och kaniner, det är ju huvudsaken.
Det var lite synd om Korall igår, och det var mitt fel. Hon gick ju på H-sele när hon var liten, och sen bytte jag till bröstsele, vilken hon har gått allra bäst på.
Men tyvärr hade jag klantat bort hennes sele, så jag fick låna lite av min kära kaninhoppningskompisar.
Tänkte ta tillfället i akt och prova bogsele, något som inte riktigt var okay med tösen. Hon sprang, sprang och sprang, så fort kopplet sträcktes blev det tvärnit och byta håll... Ja, ingen harmoni öht, m andra ord.
Fick till slut låna en bröstsele av Hanna, så då blev vi sams igen.
Dida hde ingen bra början på dagen. Hon tyckte det var otäckt att åka stor transport (Hur förklarar man för en kanin att den är för liten för en 10:a???) Var väldigt brydd och "stampig". Sen hade vi lite framhoppnings-terapi. Jag har ju aldrig "vågat" sätt ner henne på springmattorna innan start, eftersom det är 200 km/h från den sekund man sätter ner henne på marken. Brukar gå och bära omkring på henne istället... ;-P
Men igår satte jag mig ner, satte ner henne bredvid mig, och lät henne sitta där ett ganska bra tag. Och till slut så började hon titta sig omkring, tvätta sig lite etc. Framsteg, framsteg.
Första banan kom vi igenom med 6 fel - Och över mål trasslade hon in sig, fick panik och kutade nästan rakt in i väggen. *suck* Det är ju ingenting hon kan hjälpa, att hon är så hispig, men ibland är det ganska frustrerande när det inte funkar.
Bytte taktik till andra klassen. Bar omkring på henne innan start, och för att hon inte skulle stressa upp sig på banan så satte jag ner henne, lät henne gå, försökte tassa tyst och störa så lite som möjligt. Lät henne bryta ut, stannade henne och satte tillbaka henne på i princip samma plats som hon hade landat.
Det tar ju på tiden, men så länge hon är lugn så river hon inte med sig halva banan.
Och det gick bättre 1+0, och sista pinnen upp till MSV i krok är i hamn. Så nu lämnar Dida lättklassen för gott - Ska bli jättekul att få föra henne i MSV nu, även om det kommer bli minst lika svettigt och arbetssamt som lätt, om inte snäppt värre.
Måste ändå inflika, att trots sin känslighet och "egna idéer" så är nog Dida den roligaste kanin jag har hoppat med på länge! <3
Nu ska jag alldeles strax gå ut och rensa lite kaninburar, pälsa av Minna som fäller som bara den, och motionera lite långöron. =)
