Onsdag...
Har idag tagit mig tid att pyssla om Lina lite.
Jag och Hedda tvättade upp svansen på henne igår, och det verkade ganska uppskattat.
Idag har jag borstat upp henne lite, och så har vi tagit en promenad, ner mot sommarhagen och sen upp mellan hagarna.
Hon är ju lite pigg, emellanåt, och tycker inte om att vara själv, så hon skuttade till några gånger, men annars gick hon snällt bredvid mig och verkade tycka att livet var toppen.
Det är så konstigt med Lina... Hon är inte den mest iögonfallande ridskolehästen, som man märker av med en gång. Däremot saknar man henne så otroligt mycket när hon inte är med!!!
Hon är, och har länge varit, min absoluta favorit bland ridskoleponnyerna. Kanske är hon även den bästa vi har?? Okay, hon är kanske ingen tävlingsponny, men som ridskoleponny är hon guld värd!
Hon funkar verkligen i alla lägen, oavsett om det är små pyttebarn som ska skritta runt, en elev som ska lära sig galoppera, eller en lite duktigare grupp som rider lite mer avancerat, så har hon alltid fixat biffen. Gjort det man bett henne om, och aldrig varit "dum".
Tråkigt bara att inte alla kan se det på samma sätt som jag, och har vett att värdesätta henne så högt som hon verkligen är värd. Lina har inte bara ett hjärta av guld, hela hennes vikt x 10 skulle inte vara nog. Hon är verkligen en på miljonen.
Älskade, underbara lilla ponny. Vad skulle vi göra utan dig??
Åsikter
Trackback
