Kajza Degerman

Ja, har tagit några dagars bloggpaus, som ni märker.

Anledningen inträffade i fredags, den 14/9, då jag och Hedda åkte upp till Västmark med två av våra absolut bästa ridskolehästar, för att släppa dem vidare till Trapalandas evigt gröna ängar.

De har tjänstgjort hos BRK i många år, burit många olika ryttare, och var otroligt älskade bland både stora och små.

Båda två hade skador i sina ben, som ingen veterinär i världen kunde laga. Så det allra sista vi kunde göra för dem, var att ge dem ett värdigt avslut. Och nu är det gjort...

 

Rabalder, den mest älskade ridskolehästen vi någonsin haft, kanske?? Så många som har fått sitta på hans trygga, breda rygg, fått lära sig såväl det grundläggande inom ridkonsten som mer avancerade konststycken. Främst kommer han nog att vara saknad inom handikappverksamheten, där han varit en guldklimp och stöttesten under de senaste åren.

Vila i frid, min älskade vän...

 

Lina, den perfekta ridskoleponnyn!! Stadig och godmodig, med bred och trygg rygg. Hur många barn har inte tagit sin första galopp på hennes rygg? 

Lina har varit den ponny som legat mig varmast om hjärtat, ända sedan hon kom till oss för 9 år sedan. Då hade hon dessutom en massa svarta fläckar, som med tiden bleknat, och hon blivit helt vit.

Lina var inte den ponny som syntes först i mängden, men det märktes så otroligt väl när hon inte var med.

Hennes plats på lektionerna kommer nu att gapa tom, och det känns så otroligt sorgligt i hjärtat...

 

Men, en bit av Linas svans finns sparad här hemma hos mig. Tanken är att jag ska göra ett armband av det. En maskot, som jag ska försöka bära med mig, varje gång jag ställer mig och håller lektion.